JOHAN III (1568-1592)
Stockholm. 3 Mark 1590. Valsverkspräglad! Av konstnärligt utförande, med stor vase och liten valörbeteckning. Likvända sidor.17,32 g. SM 43. Lev 184. RRRR. Ett tilltalande exemplar med fin grå patina. (Obetydlig punktkorrosion, varit monterad kl. 12). (1+-60) (40.000)
I sitt corpusverk över Johan III:s mynt (NM XI, 1887), illustrerar Astley Levin tremarken 1590 med en hammarpräglad åtsida (SM 44) och en valsverkspräglad frånsida (SM 43) - d.v.s. med ett mynt som alltså aldrig funnits. Inte heller senare numismatiker har observerat de präglingstekniska och stilistiska skillnaderna som finns mellan å ena sidan SM 43 (Lev 184) och å andra sidan SM 44-45 (Lev 182-183, 185-186). Första gången den valsverkspräglade tremarken 1590 beskrivs lite närmare är i Mynttidningen 1-1995, s. 28-29. Där påvisas att denna prägling skett i s.k. fickvalsverk under "hertig Karls myntmästare", Sebastian Schoras - till skillnad från de hammarpräglade mynten som slagits under Gillis Coyet d.ä. Det är sannolikt Schoras som några år tidigare (1586-1587) präglat mynt med fickvalsverk åt hertig Karl (IX) i Nyköping, men tekniken hade redan 1574 lanserats av myntmästaren Matthias Hintze i Västerås. Den "traditionella" svenska valsverkspräglingen, med hela valsar - för kopparmynt, infördes inte förrän 1625 - i Nyköping (för klippingar - rundmynt först 1627).
Levin kände 1887 till tre exemplar av den valsverkspräglade tremarken 1590 - Lev 184:
1) Kungl. Myntkabinettet, Stockholm.
2) Göteborgs Museum.
3) I. A. Bonniers samling, Stockholm.
Ingen av storsamlarna - som Stiernstedt, Oldenburg, Antell, Svensson, Ekström eller Schmitz - fick alltså tillfälle att äga denna ytterst sällsynta mynttyp. Vi har heller aldrig sett denna typ till salu! Det här utbjudna exemplaret är det enda privatägda som vi sett - men ryktet säger att det skall finnas ytterligare ett exemplar i privat ägo. I Kungl. Myntkabinettets utställning finns ett hårt rengjort (försilvrat?) exemplar med spår av punktkorrosion och som sannolikt också varit monterat. I Tingströms Svensk Numismatisk Uppslagsbok (1963) och i Almer/Hemmingssons Sveriges Mynt 1521-1977 (1976) avbildas (med varierande foton) ett praktexemplar av denna mynttyp (Ex. Göteborgs Museum? Eller KMK:s andra ex?). Samtliga tre av oss studerade exemplar är stämpelidentiska.
