Landsantikvarie Majvor Östergren på Gotlands Fornsal är på krigsstigen. I media målar hon upp en för oss mycket främmande bild av landets myntsamlare. I Sveriges Radios Ekonyheter beskyller Östergren en seriös samlare i Skåne för att vara skattplundrare. Detta gör hon dessutom helt utan minsta bevis. Östergren vill sätta stopp för all handel med "svenska kulturskatter", t.ex. mynt och smycken äldre än 100 år, och hon har ingen som helst förståelse för myntsamlandets 400-åriga tradition i Sverige. Om Majvor Östergren får sin vilja fram kan svenska museer börja konfiskera privata samlingar i ren Stalin-anda.
I slutet av maj utkom Antikörens 23:e auktionskatalog. Som vanligt både i tryckt form och på Internet. Auktionen blev en stor framgång och 99% av materialet såldes. En och annan har kanske studerat resultatlistan och sett att utrop nr 562, 669-674 och 758 har tvingats utgå. Anledningen till detta fick vi reda på i media den 17-18 juni.
Landsantikvarie Majvor Östergren på Gotlands Fornsal har nämligen lämnat in en ren skenanmälan till polisen i Visby med ostyrkbara anklagelser om att dessa föremål skulle vara funna med olagliga metallsökare på Gotland. Allt uppenbarligen i syfte att kunna gå ut i media och säga att hon polisanmält saken.
Att en museitjänsteman agerar på detta sätt måste vara helt unikt i svensk historia. Hon har naturligtvis inga som helst möjligheter att backa upp sina anklagelser med bevis och detta är kanske inte heller hennes ambition. Det är som lobbyist och opinionsbildare S-politikern Majvor Östergren har gjort sig mest känd. Inte som seriös forskare, där det ju krävs att man kan belägga sina teorier med någon form av bevis.
Östergren har vårt fulla stöd när det gäller att förhindra att kulturarv på Gotland och annorstädes plundras och förstörs med hjälp av olagliga metallsökare, men hennes falska och urskillningslösa angrepp på landets myntsamlare befrämjar verkligen inte hennes sak. Tvärtom!
Media vill sälja - och köper okritiskt allt!
Sveriges Radio Gotland tycker tydligen att Majvor Östergrens propå låter spännande och gör ett reportage där Östergren får lägga ut texten helt oemotsagd. Hon lyckas inte bara lura i reportern Lasse Eskelind att hon har förmågan att skilja de föremål som hittats av gotländska bönder genom århundraden från de som hittats med olagliga metallsökare, hon lyckas t.o.m. skapa en falsk föreställning om att det på något sätt skulle vara suspekt eller rent av olagligt att saluföra dylika föremål. Detta gör Östergren trots att hon är mycket väl medveten om att det har handlats med dylika mynt i Sverige sedan 1600-talet - om än inte på Internet.
Saken sprider sig sedan från Sveriges Radio via Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda, Dagens Nyheter och TT till exv. gratistidningen Metro. Alla säljer sin story med ungefär samma rubriker: "Silver- och bronsskatter från Gotland har dykt upp till försäljning på Internet", "Fornfynd säljs på Internet", Gotländska skattfynd säljs nu via Internet", och "Vikingafynd utbjuds till försäljning" för att bara nämna några.
Vad säger lagen?
För de journalister som vill "kolla sina fakta" kan vi rekommendera: 2 kapitlet, 1-5 paragrafen i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Där kan bl.a. läsas att ett FORNFYND är ett "föremål som saknar ägare när de hittas". Ett privatägt mynt eller smycke är alltså INTE ett fornfynd! Kontentan av lagtexten som rör mynt etc. kan kanske uttryckas ungefär så här:
UPPHITTADE föremål av guld, silver eller koppar SOM SAKNAR ÄGARE och kan antagas vara minst 100 år gamla, tillfaller upphittaren med skyldighet att mot lösen hembjuda dem till staten.
Av detta framgår att Sveriges äldsta mynttyp - Olof Skötkonungs Sigtuna-penningar från anno 995 och exv. en 25-öring från 1899 i lagens mening behandlas lika. De är med andra ord lika inför lagen. Upphittade föremål skall erbjudas staten. Privatägda föremål är just privatägda.
Vi har aldrig hört talas om att någon museiman ens kommit på tanken att ifrågasätta om privatpersoner skall få äga dylika guld-, silver- eller kopparföremål - exv. mynt, smycken etc. Östergrens uppfattning är i högsta grad extrem och hör inte hemma i en demokrati.
Silverskattens värde
Det som Majvor Östergren i media beskriver som "en silverskatt" är i verkligheten sex små fragment av mynt och föremål från vikingatiden med en sammanlagd vikt av 9,8 gram! - Ja du läste rätt, 9,8 gram!! Dessa är inlämnade vid två tillfällen - i februari resp. april 1999 - d.v.s. långt innan de uppdagade plundringarna i Bro, Akebäck och Lärbo. Om föremålen ifråga gått i arv i generationer eller när senaste ägaren köpt dem vet vi ingenting om. Att de bjuds ut som en post har inget med ev. fyndomständigheter att göra, utan beror endast på det ringa värdet. Om dessa föremål INTE hade ingått i en samling, utan istället hade varit funna i jorden helt nyligen, skulle upphittaren enligt lagen få en ekonomisk ersättning på knappt 15 kronor ("metallvärdet +1/8").
I Dagens Nyheter den 18 juni uttalar sig Majvor Östergrens kompis f.d. mynthandlaren (och konkurrenten) prof. Kenneth Jonsson i frågan och hävdar att, citat: "vi betalar ganska bra i Sverige till dem som hittar en skatt". Skribentparet Östergren/Jonsson är tydligen överens om att 15 kronor är en skälig ersättning för en dylik "vikingaskatt" och måste väl då i logikens namn tycka att auktionsfirmans utrop på 200 kronor är för dyrt. Detta är dock mycket märkligt då man av Östergrens yttrande i radion får uppfattningen att "skattfynden" är värda stora pengar. På Gotlands Fornsals hemsida på Internet säges det, citat: "det handlar om miljonbelopp när föremålen kommer ut på marknaden" . Det är helt uppenbart att Östergren inte har det ringaste intresse av dessa föremål i sig - det är uppmärksamhet hon är ute efter. Annars skulle det ju gå utmärkt för Gotlands Fornsal att helt enkelt köpa posten. Så gör f.ö. hennes kollegor på exv. Kungl. Myntkabinettet i Stockholm eller Avesta Myntmuseum när de hittar något de vill ha att visa upp på sitt museum.
Stoppa Östergrens plundring av privat egendom!
Vikingarna stal och plundrade. Gotländska bönder har säkerligen gjort detsamma i sina åkrar under århundraden. På 1970-talet började metallsökare användas i skattjakten. Detta är numera olagligt. Den senaste sortens plundring står märkligt nog en museitjänsteman för. Majvor Östergren på Gotlands Fornsal vill konfiskera privata samlingar som kan ha gått i arv i generationer. Hennes metoder är i högsta grad främmande i en rättsstat men påminner starkt om Stalins Sovjet. Att myntsamlandet som kulturyttring har en 400-årig historia i Sverige och att samlare, handlare och museimän alla har samma kulturella och historiska intresse och därför har SAMARBETAT sedan lång tid tillbaka har tydligen gått Östergren spårlöst förbi. Hon har ingen som helst respekt för den fantastiska kunskap som många samlare besitter efter ett mångårigt samlande och forskande. Många museer ser samlarna som en resurs. Majvor Östergren vill förbjuda dem.
Häpnadsväckande uttalanden av en "forskare"
Man kan ju tycka att en museichef, forskare och skribent skulle känna till åtminstone de mest grundläggande vetenskapliga principerna och förstå att teorier, hypoteser och antaganden ALLTID måste underbyggas och bevisas. Med sina uttalanden i media den 17-18 juni 1999 har Majvor Östergren förlorat allt vad trovärdighet heter. Hennes fria fantasier ang. fyndomständigheter och tidpunkter saknar motstycke och det är helt ofattbart att någon med hennes utbildning kan yttra sig på detta vis. Hon blandar ihop och väver samman uppgifter som på intet sätt har med varandra att göra. Hon drar slutsatser av sina egna felaktiga hypoteser och hon smutskastar en hel yrkeskår jämte deras kunder. Här följer några exempel ur media den 17-18 juni:
Sveriges Radios Ekonyheter i P1, P3 och P4 den 17 juni 1999, kl. 10.00:
1) "Majvor Östergren är övertygad om att skattplundrare ligger bakom försäljningen".
2) "Jag är 100% övertygad om att det här har man hittat med metallsökare".
3) "Jo, det kan man nog med ganska stor säkerhet säga att det här är Gotland".
4) "Det handlar om plundrare som nu försöker göra pengar på fynden som gjorts under nattliga räder. Upptäckten gjordes när en mynthandlare marknadsförde sin auktion via Internet".
5) "Det här tillhör alla gotlänningar, det skall inte privatpersoner ... (paus) skaffa sig inkomster på".
Gotlands Tidningar, den 18 juni 1999.
6) "Skattfynd från ön säljs via Internet - Landsantikvarien polisanmäler verksamheten".
7) "Det finns sju olika objekt som är till salu genom auktionsfirmor i Göteborg. Mynthandeln.com beskrivs som ett samarbetsprjojekt för Internet mellan två företag som jobbar med myntförsäljning".
8) "... de fina sakerna, mynt och smycken, är utsorterade".
9) "Det är första gången jag ser gotländska fynd till salu på Internet men annars är det vanligt att det säljs på privata auktioner".
10) "Att fynden kommer från metalldetektorer syns också på att det inte finns några järnföremål bland dem".
Gotlands Allehanda, den 18 juni 1999.
11) "Trasiga silvermynt och delar av smycken från vikingatiden finns till försäljning på Internet. Landsantikvarie Majvor Östergren är en av dem som arbetar aktivt för att stoppa handeln med svenska kulturskatter".
12) "Föremålen är sådana som bara kan hittas med hjälp av metalldetektorer".
13) "Att inga järnföremål har tagits tyder även det på stort kunnande om metalldetektorsökning. För att undvika föremål som inte har något värde på marknaden har plundrarna kopplat ur den funktion som indikerar järnfyndigheter".
14) "en andrahandssortering metallskrot".
15) "Det innebär att rariteterna, det vill säga hela smycken och liknande föremål, är bortplockade. - De säljs via dolda kanaler till privata samlare", säger Majvor Östergren.
16) "Fornsalen har ett aktivt samarbete med ett flertal andra institutioner i Sverige, exempelvis Historiska museet i Stockholm, Stockholms universitet och mynthandlare runt om i Sverige, för att upptäcka när svenska kulturskatter bjuds ut till försäljning".
