Exempel på "äldre" samlarkopior är t.ex.
- Sten Sture d.y., s.k. sturemark 1512. Avgjutningar förekom redan i slutet av 1500-talet.
- Johan III, 8 mark blodsklipping 1568 med punkter i hörnen. Kopierad efter Brenner. KMK:s utställning.
- Karl IX, 8 mark guldklipping 1587. Kopierad efter Brenners illustration av 8 mark 1589. KMK:s utställning.
- Kristina, plåtmynt 10 daler SM 1644. Gjutna kopior gjordes i Gävle på 1890-talet. Dessutom finns avgjutningar av Ericsbergsexemplaret - se bl.a. Wiséhn/Schenkmanis, Att samla mynt, 1995, s. 19.

Exempel på "moderna" kopior/förfalskningar är t.ex.
- Gustav II Adolf, 1 riksdaler 1617. S.k. Gävle-förfalskning tillverkad omkring 1970.
- Gustav II Adolf, 1 öre 1625 med spansk sköld. Både präglade förfalskningar (gjorda i Norrahammar?) och avgjutningar av dessa förekommer. Tillkomna på slutet av 1960-talet.
- Kristina, 1 öre 1649. Slagna med stampar - ej valsverkspräglade - kanske i Norrahammar?
- Fredrik I, plåtmynt 1 daler SM 1746 Ljusnedal. Både präglade förfalskningar (gjorda i Norrahammar) och avgjutningar av dessa förekommer. Äkta exemplar av Ljusnedalsplåtarna har för övrigt stämplarna i samma riktning. Detta kände förfalskaren uppenbarligen inte till. Tillkomna på slutet av 1960-talet.
- Gustav III, 2/3 riksdaler 1777. Präglad i försilvrad mässing - ursprungligen med ögla upptill.

Den sistnämnda kopian är således inte tillverkad i bedrägligt syfte, men kan naturligtvis ändå lura någon i andra eller tredje hand. Detsamma gäller Kungl. Myntkabinettets(!??) kopia av Gustav III:s kröningsmedalj. I dag säljs den som (otymplig) nyckelring - i morgon som ...?
Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) har i sitt "upprop mot myntförfalskningar" (från tidigt 1970-tal) deklarerat att kopior och förfalskningar som inte är märkta med ordet KOPIA (eller COPY) "på ett sådant sätt att detta ord ej kan utplånas", strider mot föreningens syfte och att "påvisade fall (av försäljning) medför uteslutning". Under föreningens 125-åriga historia har två mynthandlare (J. Pedersen och I. Wallin) blivit uteslutna med stöd av detta. Problemet är bara att flera andra, SNF närstående handlare och muséer(!?), saluför bannlysta objekt utan att föreningen bryr sig om detta.
Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) marknadsför sig, i likhet med SNF, som en mycket seriös organisation inom vilken det inte förekommer någon handel med kopior eller förfalskningar. I sina annonser skriver man bl.a. "Vi bekämpar handeln med förfalskningar. Föreningen arbetar aktivt för att förhindra spridning av alla slags moderna förfalskningar och kopior och tar bestämt avstånd från handel med dessa".
Hur "aktiv" är man då och på vilket sätt "bekämpar" man "alla slags moderna förfalskningar och kopior"? Mynttidningen online har granskat några av de mest produktiva katalogförfattarna inom Sveriges Mynthandlares Förening. Deras kataloger är både välkända och fint illustrerade, så det är enkelt för både SNF och SMHF (eller Mynttidningen online) att belägga ev. brott mot föreningarnas fina deklarationer/garantier.

Här är några exempel på vad vi fann hos SMHF:s medlemmar:
- S.k. Beirut-förfalskning av byzantinskt guldmynt. En förädisk typ av förfalskningar, men lätt avslöjad om man studerar referenslitteraturen. Ett stämpelidentiskt exemplar (åtsidan) finns illustrerat i David R. Sear´s bok Byzantine Coins and their values, London 1987, s. 488. Där framgår det att förfalskningen är gjord efter 1977-78. Såld som äkta vara 1991.
- Gamla samlarkopior av sturemarker och brakteatrar. Ibland sålda som "1700-talskopior" ibland som "moderna förfalskningar". Den sistnämnda beskrivningen är ju ganska anmärkningsvärd inom Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF).
- Moderna kopior av ryska plåtmynt. 1 rubel 1725, 1/4 rubel 1725, 10 kopek 1725, 5 kopek 1726, 1 kopek 1726. Sannolikt tillverkade under 1980-talet. Samtliga fem sålda 1991 som "KOPIA/COPY" men inte stämplade - så vitt det framgår av salubeskrivningen.
- Modern förfalskning av 20 marks getto-mynt 1943. I profesionella handlarkretsar välkänd förfalskning. Lätt att avslöja om man sett några exemplar - precis som amerikanska 20 dollar i guld (underhaltiga). Såld som äkta vara 1988.
- Renässansmedalj över Julia Astallia. Av L´Antico (1460-1528). Saluförd som tillverkad "omkring år 1500". Diameter 59 mm - skall vara 64 mm. Den tydligaste skillnaden mellan en originalgjutning och en senare avgjutning är storleken och detaljskärpan. En avgjutning av ett original blir nämligen alltid något mindre - och otydligare. Detta är ett exempel på en grov och sen avgjutning som mycket väl kan vara gjord på 1900-talet.
- Mässingskopia av Gustav Vasas begravningsmedalj 1560. Ursprungligen gjord i silver, nästan alltid försedd med kantrand, ciselerad och brännförgylld. Precis som föregående avslöjas avgjutningar genom att de är mindre än originalen. I detta fall är dessutom materialet felaktigt. Såld som äkta, samtida medalj 1997.
- Avgjutning av valsverkspräglad Gustav II Adolf-medalj. Ett tydligt exempel på kopians avvikande tillverkningsteknik. Denna medalj är ursprungligen av silver och valsverkspräglad i s.k. fickvalsverk. Kopian är gjuten i guld. Om den är gammal eller ny är därför svårt att säga. Vad som är lätt att säga är att det inte är en originalprägling. Såld som äkta, samtida medalj 1998.
- Efterpräglingar och senare avslag. a) 1 riksdaler 1676. Slagen 1909 i 25 exemplar av T. G. Appelgren efter tillstånd från Myntverket. Såld 1995 som "nypräglad 1900-tal". Ej stämplad. Ej "antik". b) 1 riksdaler 1721. Jubileum. "Präglad i koppar". Enligt Svensk Myntförteckning (SMF) slagen 1921. Såld 1991 som samtida. Ej stämplad. Ej "antik".
- Förfalskningar av 1 krona 1875. Tillverkad av "Trollhätte-Svensson" 1881-82. Giltigt betalningsmedel och enligt svensk lag förbjudet att prångla ut. Enligt Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) är "tillverkning och spridning av giltiga betalningsmedel en fråga för polis och åklagare". Såld 1984 med rätt beskrivning.
- Förfalskningar av 10 kronor 1991. Även kallad "Kiev-förfalskning" eller "ryss-tia". Giltigt betalningsmedel och enligt svensk lag förbjudet att prångla ut. Enligt Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) är "tillverkning och spridning av giltiga betalningsmedel en fråga för polis och åklagare". Utbjuds (i skrivande stund) av en medlem i SMHF såsom "rysk kopia 10 kr 1991".